|
|||
![]() |
Jag såg ut genom fönstret och plötsligt dyker en polisbil upp bakom syrenbuskarna. De ringer på och jag öppnar, går ut utanför med dörren tillskjuten bakom -"Är det du som är Cecilia Bengtsson?" frågar den ena. "Ja" svarar jag, "Har det hänt något?". Han fortsätter med frågan: "Sambo med Mikael Nilsson?" och jag svarar jakande. "Vi måste dessvärre meddela att han är avliden..." "Avliden? Ja men det är ju inte möjligt, han är ju hos er - ja eller på häktet bredvid..." Vår son bröt fullständigt samman direkt vid beskedet, men jag bara satt och glodde rakt fram. "Jag fattar inte, jag fattar inte..." Jag gick in i en dimma... |
||
![]() |
|||
Det var en omöjlighet att lyckas med att få fram Mickes favoritblommor till begravningen, Det gick att beställa s.k. agendor med fullständigt "program" över ceremonin, men vi hade inte en aning om hur många som hade tänkt att komma. Så natten innan satt jag uppe och gjorde egna som begravningsbyrån delade ut till alla som kom. Det blev mycket rosor för dessa också.
"På min begravningsceremoni vill jag att ni spelar "Still got the Blues for You" med Gary Moore, Det går att se och höra samtliga låtar om du klickar på respektive artist i filmremsan ovan.
För många är en grav något jobbigt att besöka. Vi hoppas och tror att inte någon av Mickes nära och kära känner någon form av ångest inför besök vid hans gravplats, då vi enbart ser denna plats som en form av minnesmärke. Micke finns inte där, hans energier finns hos oss - inte i någon sluten urna med askrester från ett tomt skal. Som han själv skrev - hans själ kan ingen låsa in! Om någon trots allt känner obehag, ser vi gärna att ni tänder ett ljus och tänker på honom i hemmet då och då. Här brinner ljus dagligen sedan hans övergång till andra sidan och blommor placeras oftast på hans favoritplatser, inte vid gravplatsen även om det ofta blir både och. |
|||
|
|||
Ge mig sinnesro, att acceptera det jag inte kan förändra. Mod att förändra det jag kan - och förstånd att inse skillnaden. |
|||